We are never ever getting back together

1. Vilket instrument spelade du? 
Jag spelade piano. 
2. Vad gick bra för din egen del? 
Jag tycker att jag har utvecklats mycket genom att spela den här låten. Det var en ganska svår låt att spela piano till. Intro, vers 1+2 och bryggan var det som var lite svårare, men jag tycker det gick jätte bra! Refrängen var det som var enklast.
3. Hur kan du jobba vidare för att utveckla ditt musicerande? 

Den tiden som vi haft till att öva har jag använt väl. För att utvecklas kan jag göra lite svårare för mig själv och komma på nya idéer som passar in i låten. 
4. Tänk på musicerandet i gruppen som helhet och kommentera hur du tycker att det gick när vi spelade den här låten tillsammans. Vad fungerade bra och vad skulle vi kunna jobba vidare med/utveckla? Ge exempel och var så detaljerad som du kan. 
Det låter väldigt bra när jag lyssnar på låten. Ibland kan man höra att vissa pianister spelar fel. Jag tycker vi hade kunnat förbättra tonläget på sångarna eftersom en sjunger väldigt ljust och en väldigt mörkt. Det kanske hade blivit bättre om det varit en grupp sångare som kan sjunga i samma tonart. Trummorna låter mycket tydligt och starkt och det få det att bli lättare för alla andra att hitta takten. 

En matte uppgift

a) Ena sidan är 10m längre än den andra. Skriv ett uttryck för omkretsen.

Svar: x+(x+10)+x+(x+10)= 4x+20

b) Öka ena sidan 10% minska andra 10%. Skriv ett uttryck för omkretsen.

(x+10)+(x+10)= 2x+20

x+x=2x

(2x+20)*0,9=1,8x+18     1,1*2x=2,2x  -->  1,8x+18+2,2x=4x+18

(2x+20)1,1=2,2x+22      2x*0,9=1,8x  -->   2,2x+22+1,8x=4x+22

Slutsats: Det blir två olika uttryck eftersom man kan både öka och minska båda sidorna.

c) Vad händer med arean?
(2,2x+22)(1,8x)/2=0.99x^2+9,9x

(1,8x+18)(2,2x)/2=0,99x^2+9,9x

Slutsats: Arean blir lika stor. Om man höjer med 10% på den långa sidan och sänker med 10% på den korta sidan och sen testar göra tvärtom så blir det samma svar ifall man ska räkna ut arean.

Questions for the written individual task

I think Doctor Merrick started the facility because he wanted power. He wanted to control the world. He probably didn’t have a very happy life and he wanted to get rich. A lot of people will do anything for money, but there is a limit in my opinion. The insuranse policies trick all the people that are stuck at the facility and say that they are chosen. There is a lot of action in the movie, especially closer to the end. The staff say that everybody outside the facility are sick from the contamination. But later on it turns out they’ve been lying. Everyday there is someone that wins the lottery. Those who win the lottery end up dying. When their clone needs an organ (or something else) they kill them and tell everybody else at the facility that they’ve won the lottery and are going to The Island. I think the movie is about never giving up. The message for me is to not just be one in the crowd. The fact that the man in a movie is always the smarter one is pretty annoying. Lincoln Six Echo is the one that figures it all out. While Jordan Two Delta is his companion. She doesn’t help very much. I would like to see a movie where the girl is the main character. The fact that the movie contains violence just makes me feel like it’s an American movie. Because they usually have a lot of violence. So it doesn’t change the message of the movie to me. When Jordan says ”The Island is real. It’s us.” She means that she is in paradise already and she doesn’t need ”The Island.” She was probably (I don’t remember but I’m guessing) saying it in a romantic way to Lincoln. In that moment she didn’t care if there is a paradise/ heaven after life or in life. She just wanted to be with him and that was all she cared about. 

El robo de la guitarra

Länk till min inspelning

Prao

Barista

V. 15 Praoade jag på Barista. Det är ett mysigt café som ligger i Lund C. Jag jobbade från 10:00 till 16:00 och fick skriva in mig i en bok varje dag. Jag fick välja vad jag ville äta varje dag, det ingår en måltid med valfri dricka och en kaka om dagen där. Super gott! Alla som jobbar där får 30 minuters rast, vilket jag tycker är lagom. Det var trevlig personal som visade mig runt när jag kom dit. Min handledare Elin gav mig några papper där det stod hur jag kunde kontakta dom om jag var sjuk eller försenad. Där stod det också alla regler. Jag tyckte att det var en glad stämning där, det var mest vid lunchtid som det var lite stressigt annars var det rätt lugnt. Det var Elin, Ebba och Lovisa var de som jag träffade mest. Det var fem stycken som jobbade där, så det var inte särskilt många. Jag tyckte att de var väldigt glada och positiva hela tiden. Tyvärr frågade jag inte hur mycket de tjänade men det är nog inte mycket.

Det jag fick göra mest var att städa och det var jag inte särskilt förtjust i. När jag kom dit trodde jag att det man gör mest på café är att laga mat eller "preppa" som dem kallar det. Preppa står för prepare på engelska vilket betyder förbereda på svenska. Dem hade en lista som alltid stod framme med saker som vi skulle preppa. Några saker som jag fick göra var bl.a. skära tomater, göra tunnbrödsrullar och göra grillmackor.

Jag skulle inte kunna tänka mig att bli fast anställd på Barista. Det är nog mycket bättre än många andra jobb men när jag praoade där kändes det väldigt jobbigt. Jag tror att det skulle varit roligare om man jobbat där med sina kompisar. För nu kände jag inte dem som jobbade där så jag hade ingen att prata med. Det var svårare att praoa än att gå i skolan den första dagen men sedan när jag förstod var allt låg och vad jag skulle göra exakt utan att behöva fråga hela tiden blev det lättare. På sista dagen av veckan tyckte jag att Barista var mycket bättre än skolan. Alltså tycker jag att skolan är svårare och stressigare. Däremot rekommenderar jag praktik platsen till andra för att jag tror att många kan tycka att det är kul, men det beror på vad man gillar för miljö.

Graffiti Café
V. 17 Praoade jag på Graffiti Café som ligger i Lund City (Gråbrödersgatan). Det kom fler gäster till Graffiti Café än till Barista. Jag tror att det kan bero på att Graffiti Café har mer saker som man kan äta till lunch och Barista har mer kakor och smoothies och sådant. Därför kommer jätte många vid lunch- tiden och det blir extra stressigt på Graffiti Café. När jag kom dit på morgonen blev jag väldigt förvånad. De höll på att renovera så det fanns inga gäster och det var jätte stökigt. Det var två personer som stod och damma taket. En av dem var en praktikant från arbetsförmedlingen som heter Nathalie och den andra heter Simet. Det ända jag fick göra hela måndagen, tisdagen och onsdagen var att städa och förbereda för när de skulle öppna. De öppnade på torsdagen, det var alltså bara två dagar som jag fick vara med och laga lite mat och diska.

Jag vet inte exakt hur många anställda det var men på ett ungefär var det 10 stycken. Men jag träffade bara ungefär 6 stycken av dem. Jag frågade inte heller dem hur mycket de tjänade tyvärr men det är nog inte heller så mycket. Antagligen lika mycket som på Barista.

När de hade stängt de tre första dagarna jag praoade där var stämningen väldigt tyst och lugnt. Det var jätte tråkigt. Mina jobb var te.x. att skrubba golvet, torka av alla bord och stolar, damma av överallt, städa toaletten och dammsuga upp spindlar. Men sen de två sista dagarna var det lite roligare då jag fick se hur det såg ut när de hade öppet. Då var mina jobb te.x. diska, ta in varor, skära grönsaker, diska mer och diska ännu mer.

Jag skulle inte kunna tänka mig att bli fast anställd här för att jag inte gillar att jobba på café. Det är rätt stressigt och tråkigt. Även om det inte var kul föredrar jag ändå att praoa på Graffiti Café än att vara i skolan. Jag rekommenderar hellre Barista än Graffiti Café. 

Bildanalys

Åsikt

Den beskrivande nivån

Det finns en mörkblå rektangel till vänster som täcker ca 1/3 av bilden. I den finns det olika stora tecken. Längst upp i det blåa är det en avlång rektangel vilkens kontur är limegrön. I den är det först en symbol och efter det några tecken. Under denna rektangeln med limegrön kontur är det stora tecken under varandra. Dessa tecken är en ljusare nyans av blått. Under detta är det en ny symbol som är helt limegrön. Till sist är det en avlång rektangel som är helt limegrön med några tecken som är mörkblåa inuti. På höger sida finns tre rektanglar i bakgrunden. Den längst upp är ljusblå, den under blå med ungefär tre vita linjer på. Och den längst ner är beige. Framför de tre rektanglarna finns två figurer. Färgen på figuren till vänster är ljusblå, mörkblå, brun och beige. Figuren till höger är mörk brun, beige och blå. Det finns dessutom lite bruna streck och vita fläckar lite här och där på det blåa figurerna. 

Tolknings nivån

Det jag ser på bilden är en tjej och en kille. De är kära i varandra och kramas och pussas. Det associerar till sex, vilket säljer. 

Båda killen och tjejen på bilden är smala och vältränade. Många tror att det kan bero på att alla modeller som är i tidningar, reklamer, televisionen osv. är onormalt smala. Det är konstaterat att många tonårstjejer lider av dåligt självförtroende p.g.a. detta. Men jag hör inget prat om hur smala och vältränade alla killar ser ut i tidningar, reklamer, televisionen osv. Därför vill jag skriva min åsikt om det. Killar kanske mår lika dåligt som tjejer men de skäms och vågar inte uttrycka sina känslor. 

Jag tror att det förekommer bland killar också men det är nog inte lika vanligt. Det kanske också är ett problem som hos tjejer men ingen vågar eller vill säga något. När man är tjej kanske det börjar med att man bara har lite dåligt självförtroende men sedan blir det värre och värre eftersom att tjejer pratar om det hela tiden. Alltså de pratar om hur de ser ut och vilket smink de köper, vilka märken de köper m.m. Medans de flesta killar låtsas som att de inte bryr sig särskilt mycket om hur de ser ut och det leder till att de inte tänker på det lika mycket. Det är nog mycket svårare att må dåligt över sin vikt när man är kille än när man är tjej. Eftersom om en tjej skulle börja må dåligt över sin vikt skulle hon (i de flesta fallen) kunna prata med sina tjejkompisar. Men för en kille är det inte lika accepterat och hans kompisar skulle skratta eller han kanske t.o.m. skulle bli utstött. 

Alltså jag tycker att man både borde i första hand inte bara ha jätte smala modeller i reklamer och sedan hjälpa de som mår dåligt över sig själva innan det är för sent. Man borde prata med alla, framförallt tonåringar, om hur de mår osv. Sen tror jag de som hjälper personer med t.ex. anorexia bryr sig inte lika mycket om killar. Det borde de ta tag i mer! 

Tack för att du läst.

Johanna Lindgren 8b  VT 2014

Murder, My dear! - Ending

Shot 649

Big close-up of MARSH as she grabs the phone that is right beside her.

MARSH: Hello, D.C. Marsh talking.

....

MARSH: What in the world are you talking about?

....

MARSH: Oh, nonsense. Do you have any proof?

Shot 650

Medium close-up of FLETCHER and MARSH. FLETCHER looks suspiciously at MARSH.

FLETCHER: Who is it?

Shot 651

Big close-up of MARSH looking terrified. MARSH puts back the phone on the wall slowly, still with a shocked look but more discrete now. 

Shot 652

Medium close-up of FLETCHER and MARSH. FLETCHER reaches for something in his back pocket. 

MARSH: Uhh.. I’m not feeling so well. I think I’m going to...

FLETCHER quickly points a knife at MARSH’S neck. 

FLETCHER: Don’t make a sound. I’ll do it quick, don’t worry.

Shot 653

Big close-up of MARSH with a knife to her neck. MARSH is breathing very fast.

MARSH: But why.. but.. but.. how could you?

Shot 654

Medium close-up of FLETCHER and MARSH. 

FLETCHER: It’s actually quite simple. Pat Lambourn has always been an enemy of mine, for a lot of different reasons. He’s always on my nerves! So now I just had enough and well yeah.. you know the rest. 

FLETCHER looks down on the floor thoughtfully. That’s when MARSH sees an opportunity and snatches the knife from FLETCHER in an instant. MARSH points the knife at FLETCHER’S neck. 

Shot 655

Medium shot of the door into the apartment. JARVIS storms in with a gun in his hands. WATTS is behind him in the same position.

JARVIS: Hands up!