Anna är huvudpersonen och är en envis tjej som fyller 15 om 6 månader. Hon bor på "Grange Hall" som är ett ställe där de har oönskade. Anna är oönskad. Hon hatar sina föräldrar eftersom de var själviska när de födde henne. Anna ska inte finnas egentligen. Hennes föräldrar sitter i fängelse för att hon finns.
Världen är överbefolkad för att det finns en medicin som gör så att man kan bli äldre. De som är önskade har två namn, ett efternamn och ett förnamn, men en som Anna som är oönskad har bara ett namn. Anna frågade husfrun en gång (Mrs Pincent) om hon kan få hennes efternamn. Då blev Mrs Pincent väldigt arg och slog Anna. De oönskade är som slavar i Grange Hall, de blir slagna av de önskade. Mrs Pincent säger att det är farligt att läsa och att de inte får skriva. Hon säger också att det är en gåva att Anna har fått komma hit och jobba, England hjälper de oönskade. I andra länder kan de till och med bli avrättade, men de blir de inte här.
På Grange Hall finns det 500 barn, och när man blir 15 år är man "klar" på Grange Hall och får komma ut och jobba som en slav. Anna har varit på Grange Hall sedan hon var 2 år och i början vägrade hon svara men efter hand har hon förstått sin plats. Hon är ju oönskad, nu lyder hon för hon vill inte bli en bråkstake. Förkunnelsen säger att de oönskade ska vara på sådana här ställen så det finns inte mycket att göra. Nu är Anna lättlärd och hon kan laga hela 50 rätter, hon är också en jätte bra sömerska. Anna praktiserade hos Mrs Sharp i 3 veckor och hon behandlar Anna som en önskad. Anna har Mrs Sharps dagbok, hon fick den av henne, nu skriver hon i den och läser den, fastän det är farligt.
Boken utspelar sig i framtiden; år 2140. Detta märker man genom att det t.ex. finns en medicin "Långt liv" som gör precis som den heter, alltså gör så att man lever längre. Denna medicinen har förändrat världen stort, världen blir överbefolkad och tack vare de så blir de barn som föds oönskade. De hamnar då på ett ställe som Grange Hall, och deras föräldrar i fängelse. Man får i nutid inte slå barn i England, men det verkar man få på Grange Hall, till de som är oönskade då, bara det är en stor skillnad. Förutom det så finns det inte fler viktiga utmärkelser för att det är 2140 vad jag hörde.
Detta är min skol blogg, där jag lägger ut alla mina läxor :) Titta gärna!
onsdag 8 januari 2014
onsdag 6 november 2013
We know where you live
The next day I didn't want to go to school. But my mom didn't believe me when I said that I had a cold. I fake coughed a little, but even that didn't work. So here I am.. at school.. by myself.. hiding in a corner. Everybody that walks past me stares at me, like I'm a monster. I try not to care about what they think about me. But it's really hard when everybody knows what I've done. Instead of thinking about that I put in my earphones and listen to music loudly. Suddenly I get a text message. My hands start to shake while I open it slowly. It says "Kill yourself". It's really hard not to start crying, I know it's just going to get worse if I do. I have to be strong.
When school's done I walk as fast as I can, because I really can't handle this anymore. I'm just about done. Suddenly someone grabs my arm. My heart stops and I think about all the persons it can be. When I turn around I sigh.
"How many times do I have to say I'm sorry Rachel?"
"I'm sorry." She says while looking away in shame.
I wait a second to long and she runs out of the hallway like I've never seen her do before. It's first now I begin to really think about what she said. I'm sorry? What is she sorry about? I have to find out.
Later that day I call up Rachel. We used to call each other every day before and I ruined all of it by going out with a total jerk.
"Hello?"
"Hey, I didn't understand what you meant at school earlier today. What exactly are you sorry about?"
"Listen, I can't say to much. But I think I may know who is sending you those texts. You don't understand how sorry I am. I really didn't have anything to do with it, I promise! Please don't tell!"
Who can it be, and how does Rachel know who it is?
"But.."
Before I can say anything more she hangs up. Again. At least she is talking to me again. She sounded kind of frightened, I hope she's okay.
I stay home from school the next couple of days. It was pretty hard to convince my mom. After a while I guess she just felt sorry for me and let me stay home. Not much happened the next three or four days, I just stayed at home trying to calm myself. Everyday the texts come and I don't know what to do. I have to go to school and talk to Rachel and become friends with her again. Every night I go to bed crying myself asleep.
On my way to school I try to stay positive and think about all the good things in life. It works a little, not much though. When I look up i see a purple jacket further ahead by our school. Rachel! That has to be her and suddenly I become a little happier.
"Rachel!"
She turns around quickly.
"Shhhh!"
I get confused, aren't we talking again or what?
"I can't get seen with you, she'll kill me."she says quietly.
"Who?!" I almost shout.
"Be quiet!" She comes closer and whispers in my ear "Sarah."
I'm in shock, did I hear right? Sarah is a really good friend to Rachel and me. I've always trusted her and never thought she would do anything mean to anyone.
I walk away, I don't even think about it. I just want to get out of here. Away from the world, to a place without evilness and fake friends. I take up my phone and take up the texts with all the threats. I'm not afraid anymore because I have nothing to lose. I type "I know who you are, I won't tell anyone. But if you send me or anyone else one more text I'll call the police." I didn't even hesitate when i pressed SEND. I'm tired of a life of being afraid...
Two months later I have my friend Rachel to trust as always and we're happier than ever. Sometimes it feels like you just can't handle anymore but when you least expect it everything can just turn and you realize that you're stronger than you think. Never give up.
When school's done I walk as fast as I can, because I really can't handle this anymore. I'm just about done. Suddenly someone grabs my arm. My heart stops and I think about all the persons it can be. When I turn around I sigh.
"How many times do I have to say I'm sorry Rachel?"
"I'm sorry." She says while looking away in shame.
I wait a second to long and she runs out of the hallway like I've never seen her do before. It's first now I begin to really think about what she said. I'm sorry? What is she sorry about? I have to find out.
Later that day I call up Rachel. We used to call each other every day before and I ruined all of it by going out with a total jerk.
"Hello?"
"Hey, I didn't understand what you meant at school earlier today. What exactly are you sorry about?"
"Listen, I can't say to much. But I think I may know who is sending you those texts. You don't understand how sorry I am. I really didn't have anything to do with it, I promise! Please don't tell!"
Who can it be, and how does Rachel know who it is?
"But.."
Before I can say anything more she hangs up. Again. At least she is talking to me again. She sounded kind of frightened, I hope she's okay.
I stay home from school the next couple of days. It was pretty hard to convince my mom. After a while I guess she just felt sorry for me and let me stay home. Not much happened the next three or four days, I just stayed at home trying to calm myself. Everyday the texts come and I don't know what to do. I have to go to school and talk to Rachel and become friends with her again. Every night I go to bed crying myself asleep.
On my way to school I try to stay positive and think about all the good things in life. It works a little, not much though. When I look up i see a purple jacket further ahead by our school. Rachel! That has to be her and suddenly I become a little happier.
"Rachel!"
She turns around quickly.
"Shhhh!"
I get confused, aren't we talking again or what?
"I can't get seen with you, she'll kill me."she says quietly.
"Who?!" I almost shout.
"Be quiet!" She comes closer and whispers in my ear "Sarah."
I'm in shock, did I hear right? Sarah is a really good friend to Rachel and me. I've always trusted her and never thought she would do anything mean to anyone.
I walk away, I don't even think about it. I just want to get out of here. Away from the world, to a place without evilness and fake friends. I take up my phone and take up the texts with all the threats. I'm not afraid anymore because I have nothing to lose. I type "I know who you are, I won't tell anyone. But if you send me or anyone else one more text I'll call the police." I didn't even hesitate when i pressed SEND. I'm tired of a life of being afraid...
Two months later I have my friend Rachel to trust as always and we're happier than ever. Sometimes it feels like you just can't handle anymore but when you least expect it everything can just turn and you realize that you're stronger than you think. Never give up.
onsdag 16 oktober 2013
The date
Mark is twenty minutes late. He is running, because he doesn't want to get even more late. Finally he is at the Space Bar! He's hoping that she doesn't get too mad. When he walks in he sees her sitting by a table alone. She has a cute outfit with her hair in a ponytail.
- You're beautiful..., he almost whispers.
She blushes and then smiles.
- Thanks. You're late.
- Let me make it up to you.
Mark pulls out a bunch of flowers from behind his back.
- You said you wanted flowers.
She laughs.
- I love roses! Haha, you're too funny.
She takes the flowers and smells them.
- Mmmm.
- I hope you like them.
Suddenly she jumps up out of her chair and hugs me.
- Of course I do silly!
He doesn't know what to say. He just smiles and asks if she wants anything from the bar.
- I'm so sorry but I've got a dance class in five minutes! And since you were late, I don't have any more time. But we should do this again.
- Hope to see you soon! Too bad that you're in a rush.
- Yeah it really is.
She smiles a polite smile and walks away. Even though it didn't go as he planned, this is a good start. He regrets that he was late a lot. He wonders how it would have gone instead then.
- You're beautiful..., he almost whispers.
She blushes and then smiles.
- Thanks. You're late.
- Let me make it up to you.
Mark pulls out a bunch of flowers from behind his back.
- You said you wanted flowers.
She laughs.
- I love roses! Haha, you're too funny.
She takes the flowers and smells them.
- Mmmm.
- I hope you like them.
Suddenly she jumps up out of her chair and hugs me.
- Of course I do silly!
He doesn't know what to say. He just smiles and asks if she wants anything from the bar.
- I'm so sorry but I've got a dance class in five minutes! And since you were late, I don't have any more time. But we should do this again.
- Hope to see you soon! Too bad that you're in a rush.
- Yeah it really is.
She smiles a polite smile and walks away. Even though it didn't go as he planned, this is a good start. He regrets that he was late a lot. He wonders how it would have gone instead then.
onsdag 2 oktober 2013
Slutreflektion Prinsessan och mördaren
Brottet i min bok är att det är en man som dödar och misshandlar/utnyttjar oskyldiga killar i tonårsåldern. De utsatta är helt olika åldrar och bor på olika ställen. Gärningsmannen är han som jag berättade om i min förra reflektion. Det var han som kidnappade Fredrik och sövde han med coca cola. Det visade sig att vara prinsessans och Markus lärare Walle som var gärningsmannen. Det var han som jag minst trodde att det var. Jag trodde att det var prinsessans pappa Tommy som var gärningsmannen för att han var misstänkt väldigt länge men boken lurade en, han var bara en red herring. Walles motiv var, vad jag tror, att han gillar män och utnyttjar dem. Sen trodde han väl att ingen kommer tro att det är han. När han kidnappar Markus, så kommer en som han utnyttjat innan i boken som inte har dött och listar ut allt och räddar nästan Markus. Teo som är Markus bästa vän börjar misstänka att något hänt Markus, eftersom att Markus sa till Teo att han bara skulle stanna kvar lite i skolan och få hjälp av Walle. Några timmar går och Teo blir misstänksam och cyklar till skolan där han lyckas rädda Markus. Fredrik som velat ha sin hämnd till Walle under hela boken skjuter Walle så att han dör. Under boken dör två stycken personer Jajje som är Prinsessan Ninas pojkvän och Ninas pappas (Tommy) jobbkompis Niklas. Gärningsmannen (Walle) försökte döda fler men lyckades inte innan han dog.
torsdag 19 september 2013
lördag 14 september 2013
onsdag 4 september 2013
Repetition & reflektion
- Under 1700- talet blev det skifte. Alltså först var alla hus tätt intill varandra och det var byar överallt. Då delade man på alla åkrarna. En person fick en teg (en långsmal remsa av en åker). Sedan slutade man dela på åkrarna och fick varsin åker istället. Det slutade med att man flyttade ifrån varandra för att komma närmare sin egen åker.
- Jag tror att de tyckte det var lite jobbigt. För byarna försvann och man prata inte lika mycket med sina grannar.
- När jorden vilar. Så att jorden inte blir näringsfattig. Ibland i ett år behövde jorden ligga i träda. Men det ändrades sen när potatisen kom.
- För att istället att jorden ligger i träda upptäckte man att vissa växter tillförde näringsämnen. När potatisen kom hjälpte det mycket. Det behöver inte mycket näringsrik mark, så man kunde odla varje år nu.
- Storbritannien fraktade te.x slavar från Afrika till Amerika och de tjäna mycket på det. De fick mycket kapital på att frakta varor. Alltså råvarorna fick de från rika köpmän och rika storbönder.
- Ull var en viktig råvara för textilindustrin för att göra ylletyg. Järnmalm var också viktigt men svårt att göra ett tag för att de hade inget bränsle. Men te.x Sverige som har mycket skog kunde Storbritannien köpa bränsle av. Sedan upptäckte de ett nytt bränsle som hette Koks. De började använda det istället för att köpa bränsle från andra länder. Jag tror att det vann mycket på det så jag tycker det var den viktigaste råvaran. Idag tror jag att ull och timmer är viktigast. Ull för att göra kläder m.m och timmer för att ha till bränsle. Därför är det bra att Sverige har mycket skog.
- Det var bara godsägarna som klarade sig inom jordbruk. Alla småbönder blev arbetslösa och fick söka jobb. Skiftet gjorde så att det blev så tror jag. De småbönderna som nu var arbetslösa blev arbetare i fabriker. Detta kallas urbanisering.
- Spinnmaskiner och vävmaskiner gjorde så att man kunde producera mycket mer tyg än innan. Sedan uppfanns ångmaskinen, då blev den viktigaste drivkraften ångan. Genom att utveckla ångmaskinen uppfanns lokomotivet. Gjord på samma sätt kom ångfartygen.
- På 1700- talet användes den bara till att pumpa upp vatten ur gruvorna. Men när den sedan förbättrades blev det mycket lättare med mycket. Då som jag sa i uppgiften över så blev ångan den viktigaste drivkraften. Lokomotivet var en revolution kan man säga för den blev en stor nyhet. Jag tycker datorer/mobiler har påverkat världen väldigt mycket med. Det är ett helt nytt sätt att kommunicera.
- Eftersom att fler människor överlevde ökade befolkningen väldigt mycket.
- Det innebär att de som bodde på landet flyttade till staden för att söka jobb. Detta hände för att det var bara godsägarna som kunde jobba inom jordbruk. Urbanisering pågår fortfarande tycker jag. För att de som bor på landet och är småbönder kan inte överleva på att vara bonde längre. Det är bara godsägarna som får den stora inkomsten.
- Eftersom att Sverige (Sundsvall och Norrköping) har mycket skog så gjorde de väldigt mycket timmer där. Det kallades sågverksindustri. Detta hjälpte Sverige väldigt mycket eftersom att andra länder inte hade lika mycket träd så kunde vi frakta trä och tjäna mycket kapital. Sen hade man också många fabriker som man tillverkade väldigt mycket tyg i och det var textilindustrin.
- Gasfyrar från AGA, mjölkseparatorer från Alfa Laval, kullager från SKF och telefoner från Ericsson. Detta var saker från Sverige som spreds över hela världen.
- Maskinerna var väldigt farliga för arbetare och det hände många olyckor. Eftersom de var många människor så kom sjukdomar som tuberkulos. För mer än hälften av fabriksarbetarna så var det tuberkulos som var den angivna dödsorsaken.
- De flesta bodde i bara ett rum och kök. Resten bodde i ett ’‘järnspiselrum’’ vilket innebar att de bara hade en järnspis som värmde dom och där laga de mat också. Det var många olika sorters kryp och insekter överallt. Det jag hade haft svårast att vänja mig vid hade varit råttorna och insekterna som springer runt och är överallt.
- Om inte industriella revolutionen hade hänt så hade nog världen sett mycket mer annorlunda ut. Mycket saker hade ju inte kunnat utvecklas på samma sätt. Tack vare skiftet gick det snabbare att odla men många blev arbetslösa och började jobba i fabriker. Men det blev så många som blev arbetslösa och flyttade in till staden (urbaniseringen) så det är nästan ingen som bor på landet längre. Det blev så trångt och man bodde mycket sämre. Det blev också väldigt mycket utsläpp från fabrikerna som inte var bra för miljön. Men det gick så otroligt mycket snabbare att tillverka saker så massproduktion uppfanns och det blev billigare att tillverka.
- För Storbritannien hade alla saker som krävdes för att det skulle komma till. De hade råvaror som bomull, ull och siden. De hade arbetskraft som var F.D bönder, Kapital från rika köpmän och rika storbönder, Marknad som var väldigt viktigt, och så klart behövdes kunskap vilket de hade.
- Vi hade nog varit ett ganska fattigt land i så fall. Vi hade inte kunnat producera särskilt mycket saker och allt hade blivit dyrare. Man hade behövt arbeta hela livet och det skulle inte vara alls rättvist.
- Han skulle nog skriva: Jag har inget med deras hälsa att göra de får ett hus att bo i mer kan jag inte göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)