Läslogg 2- Långt liv

"Långt liv" är en medicin som uppfinns i framtiden i denna boken. Denna medicinen är människornas sätt att visa naturen att människorna är överlägsna. Medicinen ger ens kropp nya friska celler och byter ut gamla/ dåliga. De finner ett bot mot cancer och aids och andra sjukdomar.

Det är forskaren Mr Fern som uppfinner Långt liv. I början var medicinen främst till att bota sjukdomar eller alltså de som är sjuka men sen kommer Mr Fern på att det också gör så att man får ett längre liv. Det är olagligt i början på kapitel två för friska människor att äta medicinen men sen blir det lagligt och det blir fler och fler länder som börjar äta medicinen. Långt liv är väldigt dyrt men sen sänker de priserna så att alla länder ska kunna ha råd med det. Det blir problem med detta eftersom världen blir överbefolkad, i den nya förkunnelsen skriver de att man bara får ha ett barn var. Det hjälper tyvärr inte mycket, år 2080 får man inte ha några barn alls och alla länder är tvungna att skriva under denna förkunnelsen. Om man vill ha ett barn måste man sluta med medicinen, då är man en "avhoppare". Detta beskriver de som "ett liv för ett liv".

Läslogg 1- Anna och framtiden

Anna är huvudpersonen och är en envis tjej som fyller 15 om 6 månader. Hon bor på "Grange Hall" som är ett ställe där de har oönskade. Anna är oönskad. Hon hatar sina föräldrar eftersom de var själviska när de födde henne. Anna ska inte finnas egentligen. Hennes föräldrar sitter i fängelse för att hon finns.

Världen är överbefolkad för att det finns en medicin som gör så att man kan bli äldre. De som är önskade har två namn, ett efternamn och ett förnamn, men en som Anna som är oönskad har bara ett namn. Anna frågade husfrun en gång (Mrs Pincent) om hon kan få hennes efternamn. Då blev Mrs Pincent väldigt arg och slog Anna. De oönskade är som slavar i Grange Hall, de blir slagna av de önskade. Mrs Pincent säger att det är farligt att läsa och att de inte får skriva. Hon säger också att det är en gåva att Anna har fått komma hit och jobba, England hjälper de oönskade. I andra länder kan de till och med bli avrättade, men de blir de inte här.

På Grange Hall finns det 500 barn, och när man blir 15 år är man "klar" på Grange Hall och får komma ut och jobba som en slav. Anna har varit på Grange Hall sedan hon var 2 år och i början vägrade hon svara men efter hand har hon förstått sin plats. Hon är ju oönskad, nu lyder hon för hon vill inte bli en bråkstake. Förkunnelsen säger att de oönskade ska vara på sådana här ställen så det finns inte mycket att göra. Nu är Anna lättlärd och hon kan laga hela 50 rätter, hon är också en jätte bra sömerska. Anna praktiserade hos Mrs Sharp i 3 veckor och hon behandlar Anna som en önskad. Anna har Mrs Sharps dagbok, hon fick den av henne, nu skriver hon i den och läser den, fastän det är farligt.

Boken utspelar sig i framtiden; år 2140. Detta märker man genom att det t.ex. finns en medicin "Långt liv" som gör precis som den heter, alltså gör så att man lever längre. Denna medicinen har förändrat världen stort, världen blir överbefolkad och tack vare de så blir de barn som föds oönskade. De hamnar då på ett ställe som Grange Hall, och deras föräldrar i fängelse. Man får i nutid inte slå barn i England, men det verkar man få på Grange Hall, till de som är oönskade då, bara det är en stor skillnad. Förutom det så finns det inte fler viktiga utmärkelser för att det är 2140 vad jag hörde.

We know where you live

The next day I didn't want to go to school. But my mom didn't believe me when I said that I had a cold. I fake coughed a little, but even that didn't work. So here I am.. at school.. by myself.. hiding in a corner. Everybody that walks past me stares at me, like I'm a monster. I try not to care about what they think about me. But it's really hard when everybody knows what I've done. Instead of thinking about that I put in my earphones and listen to music loudly. Suddenly I get a text message. My hands start to shake while I open it slowly. It says "Kill yourself". It's really hard not to start crying, I know it's just going to get worse if I do. I have to be strong.

When school's done I walk as fast as I can, because I really can't handle this anymore. I'm just about done. Suddenly someone grabs my arm. My heart stops and I think about all the persons it can be. When I turn around I sigh.
"How many times do I have to say I'm sorry Rachel?"
"I'm sorry." She says while looking away in shame.
I wait a second to long and she runs out of the hallway like I've never seen her do before. It's first now I begin to really think about what she said. I'm sorry? What is she sorry about? I have to find out.

Later that day I call up Rachel. We used to call each other every day before and I ruined all of it by going out with a total jerk.
"Hello?"
"Hey, I didn't understand what you meant at school earlier today. What exactly are you sorry about?"
"Listen, I can't say to much. But I think I may know who is sending you those texts. You don't understand how sorry I am. I really didn't have anything to do with it, I promise! Please don't tell!"
Who can it be, and how does Rachel know who it is?
"But.."
Before I can say anything more she hangs up. Again. At least she is talking to me again. She sounded kind of frightened, I hope she's okay.

I stay home from school the next couple of days. It was pretty hard to convince my mom. After a while I guess she just felt sorry for me and let me stay home. Not much happened the next three or four days, I just stayed at home trying to calm myself. Everyday the texts come and I don't know what to do. I have to go to school and talk to Rachel and become friends with her again. Every night I go to bed crying myself asleep.

On my way to school I try to stay positive and think about all the good things in life. It works a little, not much though. When I look up i see a purple jacket further ahead by our school. Rachel! That has to be her and suddenly I become a little happier.
"Rachel!"
She turns around quickly.
"Shhhh!"
I get confused, aren't we talking again or what?
"I can't get seen with you, she'll kill me."she says quietly.
"Who?!" I almost shout.
"Be quiet!" She comes closer and whispers in my ear "Sarah."
I'm in shock, did I hear right? Sarah is a really good friend to Rachel and me. I've always trusted her and never thought she would do anything mean to anyone.
I walk away, I don't even think about it. I just want to get out of here. Away from the world, to a place without evilness and fake friends. I take up my phone and take up the texts with all the threats. I'm not afraid anymore because I have nothing to lose. I type "I know who you are, I won't tell anyone. But if you send me or anyone else one more text I'll call the police." I didn't even hesitate when i pressed SEND. I'm tired of a life of being afraid...

Two months later I have my friend Rachel to trust as always and we're happier than ever. Sometimes it feels like you just can't handle anymore but when you least expect it everything can just turn and you realize that you're stronger than you think. Never give up.

The date

Mark is twenty minutes late. He is running, because he doesn't want to get even more late. Finally he is at the Space Bar! He's hoping that she doesn't get too mad. When he walks in he sees her sitting by a table alone. She has a cute outfit with her hair in a ponytail.
- You're beautiful..., he almost whispers.
She blushes and then smiles.
- Thanks. You're late.
- Let me make it up to you.
Mark pulls out a bunch of flowers from behind his back.
- You said you wanted flowers.
She laughs.
- I love roses! Haha, you're too funny.
She takes the flowers and smells them.
- Mmmm.
- I hope you like them.
Suddenly she jumps up out of her chair and hugs me.
- Of course I do silly!
He doesn't know what to say. He just smiles and asks if she wants anything from the bar.
- I'm so sorry but I've got a dance class in five minutes! And since you were late, I don't have any more time. But we should do this again.
- Hope to see you soon! Too bad that you're in a rush.
- Yeah it really is.
She smiles a polite smile and walks away. Even though it didn't go as he planned, this is a good start. He regrets that he was late a lot. He wonders how it would have gone instead then.

Slutreflektion Prinsessan och mördaren

Brottet i min bok är att det är en man som dödar och misshandlar/utnyttjar oskyldiga killar i tonårsåldern. De utsatta är helt olika åldrar och bor på olika ställen. Gärningsmannen är han som jag berättade om i min förra reflektion. Det var han som kidnappade Fredrik och sövde han med coca cola. Det visade sig att vara prinsessans och Markus lärare Walle som var gärningsmannen. Det var han som jag minst trodde att det var. Jag trodde att det var prinsessans pappa Tommy som var gärningsmannen för att han var misstänkt väldigt länge men boken lurade en, han var bara en red herring. Walles motiv var, vad jag tror, att han gillar män och utnyttjar dem. Sen trodde han väl att ingen kommer tro att det är han. När han kidnappar Markus, så kommer en som han utnyttjat innan i boken som inte har dött och listar ut allt och räddar nästan Markus. Teo som är Markus bästa vän börjar misstänka att något hänt Markus, eftersom att Markus sa till Teo att han bara skulle stanna kvar lite i skolan och få hjälp av Walle. Några timmar går och Teo blir misstänksam och cyklar till skolan där han lyckas rädda Markus. Fredrik som velat ha sin hämnd till Walle under hela boken skjuter Walle så att han dör. Under boken dör två stycken personer Jajje som är Prinsessan Ninas pojkvän och Ninas pappas (Tommy) jobbkompis Niklas. Gärningsmannen (Walle) försökte döda fler men lyckades inte innan han dog.

Franska revolutionen

:)

Källor: NE.se, Wikipedia.org, gleerupslms.se

Manus

:)