The pyramid mystery (översättning)

Ron, Danny är här! Det var min mamma som skrek. En sekund senare kom Danny in i mitt sovrum och tog av sig sin ryggsäck. 

-Kolla in detta! sa han, och gav mig hans nya dataspel. 

”Pyramid mysteriet”, läste jag på framsidan. 

-Jag har aldrig hört talas om den här innan, sa jag.

-Inte jag heller. Men jag hittade det i data affären och de sa till mig att det är det coolaste spelet som de någonsin har gjort! Kom igen vi spelar!

Danny går i min klass och är antagligen den som är mest data freak på hela skolan. Jag satt i CD-n och väntade på att den skulle installeras. Men någonting hände... Skärmen blev helt svart. Sen såg vi ett ansikte... Blek och ful och utan hår och... skrämande. Och i bakgrunden var det en pyramid. 

-Jag är er guide genom det här spelet, sa ansiktet, och jag utmanar att komma in i denna pyramiden. Klicka på den gröna skölden och låt äventyret börja. Men se upp... det finns bara EN väg ut ur pyrmiden. 

Sen började ansiktet att skratta och det gjorde att jag fick rysningar i nacken. Jag ville lämna spelet direkt och göra någonting annat när Danny klickade på den gröna skölden. Det som hände sen vet jag inte men det var en blixt av ljus, och det kändes som om vi drogs in till skärmen och spelet det själv... Och sen landade vi på våra händer och knän på ett stengolv. 

-Var är vi? skrek jag, jätte rädd. 

-Jag vet att det låter konstigt men jag tror att vi är inuti pyramiden, sa Danny.

-Titta här, det ser ut som om någon har ritat någonting på väggen - det måste vara någon sorts text.

I stunden såg vi båda någonting vitt komma mot oss - det var en mummie! Vi gjorde vad alla andra skulle ha gjort - vi började springa.

-Vilken väg? frågade jag. 

-Vi testar denna vägen, sa Danny och vi började springa. 

Bakom oss hörde vi fotsteg... Mummien började ta in på oss. 

-Kanske det här är vägen ut, sa jag, och vi båda sprang mot dörren. Den var låst. Vi försökte putta upp den, men vi kunde inte. 

-Vi måste testa en annan öppning. Guiden sa att det bara fanns en väg ut. 

Så vi sprang och sprang med mummien bara en bit bakom oss tills vi såg ett svagt ljus i slutet på tunneln. Till slut slutade mummien springa efter oss. 

-Varför slutade han springa? frågade jag. 

-Mm, jag antar att han vet att det här är vägen ut så han flippade ut och bestämde sig för att gå tillbaka. Kom igen! Nu sticker vi! 

I öppningen hoppade vi... och vi landade där vi hade startat det här mysteriska äventyret, i mitten av mitt sovrum, framför min dator.

-Men det här är galet, sa jag.

-Jag vet, det är väldigt konstigt. Jag trodde att jag var galen men det var på riktigt, det var det väll? sa Danny. 

Sen vände jag mig till min dator och stängde av den. På skärmen stod det ett meddelande.

Ni vann denna gången. Jag måste gå tillbaks och göra mitt spel bättre. Kanske vi spelar igen någon gång. Din guide i pyramiden.