Utvärdering- min låda

Johannas låda

Idé, planering och design

Jag och Sonya började med att komma på olika förslag och rita förslagen på papper. Sen kom jag på att vi kunde göra en triangel. Men det verkade så lätt och inte fantasifullt. Så kom jag på att vi kunde göra en diamant formad låda. Det skulle bli lite mer av en utmaning. Det är en intressant form och väldigt vacker. Mina planer var att göra en diamant formad låda med en liten ’‘plupp’’ av trä på toppen som man kan lyfta med. Men sen ändrade jag mig och gjorde ’’inre trä bitar’’ (kommer bild på det sen), då locket faller perfekt på plats. Jag valde att inte måla min låda för att jag gillar träets naturliga färg och ådring. Istället oljade jag min låda för att det är lättare att hålla den ren, det blir inte sprickor och den blir snyggare. Jag lackade inte eftersom att då skulle lådan bli glansigare och som sagt så vill jag ha den så naturlig som möjligt. Det blir finare då enligt mig. Min botten var av samma trä som allt annat och det skulle inte synas om jag målade den. 

Arbetsgång

 I början hade jag en jätte lång träbit som jag sågade först i fyra bitar, varje bit var ca 19cm. Sen slipade jag med slipmaskin varje bit så att de passade perfekt mot varandra och bildade en diamant. Det tog lite tid att få dom att passa perfekt med varandra. Men de gick! Efter att jag limmat fast de fyra bitarna började jag mäta och såga ut botten. För att mäta vinklarna rätt använde jag en vinkelhake. Det hjälpte väldigt mycket. När jag sågat ut botten (som var i samma trä som allt annat, för att jag tyckte det blev snyggast) så limmade jag fast den i de andra fyra bitarna. Det var nu jag började slipa förhand för att få ett bättre resultat. Det blev mycket lenare och skönare att hålla i lådan och jag ångrar inte att jag slipade den mycket förhand.

 När lådan såg fin ut överallt så sågade jag ut toppen. Precis som på botten så limmade jag fast toppen på andra sidan. När det nu är en hel låda så såga (med en bandsåg) jag ut locket. Jag gjorde detta för att locket sedan skulle sedan sitta fint och bra på lådan. Annars kanske locket inte skulle passa. För att locket skulle passa perfekt så gjorde jag ’‘inre träbitar’’ som var längre ner än locket så att locket inte skulle kunna glida av. Det tog ganska lång tid att göra dessa träbitar eftersom att de också skulle sitta perfekt med/mot varandra. Då slipade jag med slipmaskin och använde vinkelhake igen. Till sist limmade jag fast dom i locket. Vid två ställen blev det lite (ungefär 3mm) mellanrum. För att fixa till det så blandade jag trälim och sågspån till en massa. Det tryckte jag in på de två ställena för att få det finare. Nu när jag var klar med själva lådan slipade jag hela lådan förhand igen, den blev väldigt len och skön. Det ända som fanns kvar var nu att olja den. Jag gjorde det och sen så var hela lådan klar!

Material

Jag valde furuträ som var planhyvlad. Eftersom att det är väldigt fint och man kan slipa det fint. Jag använde mig bara av furuträ eftersom att det var finast. Det håller sig bäst och är inte för svårt att arbeta med. Det blir mjukt/lent när man slipar med sandpapper mycket och jag tycker att alla som arbetar med furuträ borde slipa förhand mycket. Oljan som jag använde efteråt var miljövänlig och det kändes bättre än om jag hade arbetat med en olja som skadade miljön. 

Prisberäkning

Furuträet: som jag använde var sammanlagt 1,50m. Priset för en meter är 15kr alltså tar jag 1,50x15= 22,5kr. Då kostade allt trä som jag använde 22,5kr. Det tycker jag är väldigt lite pengar och helt klart värt det för detta materialet. 

Trälimmet: som jag använde var sammanlagt ungefär 6cl. Priset för 75cl är 95kr. Då för 6cl kostar det 4,74kr. Jag tycker att jämfört med träet så är limmet inte så jätte billigt. Men om jag te.x hade haft gångjärn istället så hade det blivit ännu dyrare så personligen tycker jag att limm är bättre om man tänker på kostnaden. 

Linoljan: som jag använde var sammanlagt ungefär 1dl. Priset för 1L är 30kr. Då för 1dl kostar det 3kr. Det är inte alls mycket. 

Furuträ: 22,5:--

Trälim: 4,74:--
Linolja: 3:--

Totalkostnad: 30,24:--

Resultat 

Jag är väldigt nöjd med resultatet på min låda. 

Det är bara några minimala smådetaljer som jag skulle vela ändra på min låda. Men det märks inte egentligen. Ett tips till någon som skulle vilja göra en likadan låda som mig är att vara väldigt noga när man slipar med rondell slipmaskinen. Minsta lilla fel kan göra stor skillnad. Man måste få alla bitar att passa perfekt mot varandra, slarva alltså inte. Sen ett till tips är att slipa mycket, det blir mycket skönare att hålla i lådan sedan när den är klar. Det blev ännu finare än vad jag planerat, jag är jätte nöjd!

Min låda när den är helt klar!

Uppsats om språk

Manligt och kvinnligt språk
Jag tycker att det finns ganska mycket skillnad på manligt och kvinnligt språk. När kvinnor pratar gillar de mer att prata om relationer och personer. Medan när män pratar så pratar de mer om saker och prestationer. De gillar också att prata väldigt kortfattat. Som vi såg en film om så när man pratar om en person (te.x en fotbollsspelare) så tror man automatiskt att det är en man, som man pratar om. Man måste alltså säga att det är en kvinnlig fotbollsspelare för att den man pratar med ska förstå.

Dialekt
Det finns många olika dialekter i Sverige. När man hör en dialekt kan många förstå var du kommer ifrån. Sättet du pratar på är en del av din identitet. Det är många som säger att om man pratar en viss dialekt ( te.x skånska) så är man ''mindre intelligent''. Så därför om man är någonstans där man vill verka hyfsad och intelligent så gömmer många sin dialekt. Om man nu har en sådan dialekt som skånska. Ens dialekt säger också mycket enligt mig om vem man är. Det skulle inte vara samma sak i språket utan dialekter. Det skulle vara tomt på något sätt, allting skulle bli så tråkigt när man pratade med någon ny. Det blir dialekter eftersom te.x de som bor längst norr i Sverige träffar inte dom som bor längst söder i Sverige och då utvecklas språket på olika sätt beroende på där man bor.

Maktspråk/Härskartekniker
Det finns olika sorters metoder inom detta. En av metoderna är uteslutningsmetoden, då personen utesluter dig. Personer försöker frysa ut dig. Göra så att den personer inte själv blir utfryst. Då låtsas personen som använder metoden att du inte finns. Den försöker göra så att den själv kommer högre upp i klassen och den andre lägre. Jag tycker att detta är väldigt taskigt eftersom att personer som man gör de på oftast inte vågar säga något. Det skulle vara bra om alla lärde sig om maktspråk och härskartekniker så att alla kan försvara sig om det skulle hända till någon. En annan metod är komplimang-metoden. Den verkar vara trevligare men jag tycker att den är taskigare än uteslutningsmetoden. Eftersom att det kan hända hela tiden fat än man inte tänker på det. Det är te.x om någon säger ''Lisa, du som är så snabb kan du springa och hämta min gymnastikpåse?''.

Kroppsspråk
Alla använder kroppsspråk hela tiden fast än alla inte tänker på det. Det är en väldigt viktigt sak i språket. Utan det så blir det svårare att förstå vad personen menar. Om man te.x berättar en berättelse så förstärker kroppsspråket berättelsen. Det blir mycket mer intressant att lyssna på personen då. Man kan inte förklara lika tydligt det man berättar utan det. Precis som dialekter så visar det på något sätt vem man är. När man är blyg eller ljuger så brukar man använda sig av mindre kroppsspråk. Det blir tydligare då att man är blyg/ljuger. Jag använder mig mycket av kroppsspråk fast jag tänker aldrig på det, vad jag vet. Ibland så bara viftar man med armarna när man vill förklara något och ibland när man inte villl säga så mycket så brukar man pilla i håret. Allting man gör hela tiden förstärker.

Nu har jag skrivit om manligt och kvinnligt språk, dialekt, maktspråk/härskartekniker och kroppsspråk. Detta är bara en sammanfattning, om jag hade haft mer tid på mig hade jag skrivit mer. Allting jag har skrivit om förutom maktspråk/härskartekniker gör språket till språket. Utan det så skulle det bli helt tomt i språket. Men maktspråk/härskartekniker skulle det vara bra utan, det måste alla lära sig att försvara sig mot. Eller så ska alla lära sig att man inte ska göra så.

Musik reflektion

1. Hur beskriver du att färgen låter? Varför låter den på detta sätt?

 Jag hade valt två färger, blå och gul. Jag tycker att hela låten låter väldigt avslappnad och skön. I början så är det blå och det är enligt mig en sorglig färg. Därför har jag i början mest haft sorgliga toner. Sen när det blir gul så blir det lite gladare. Jag tycker att gul är en glad färg. Jag har satt in blå lite här och där i låten. När jag blandar gul och blå blir det en väldigt skön känsla. 

2. Hur låter din komposition i förhållande till den de färger du har valt?

Som sagt så låter hela låten väldigt lugn och man blir avslappnad av den. Blå och gul är två perfekt passande färger för musiken. I början är det mest pianon som spelar för jag tycker att pianon som spelar ljusa toner låter väldigt sorgligt. Det är precis vad blå är (sorgligt). Låten är typ som två olika låtar som är satt ihop. 

3a. Var skulle musiken du har komponerat kunna passa in?

Kanske till en affär där de vill ha lite lugn och ro. Så kan de ha min låt tyst i bakgrunden medan kunderna går runt och kollar på te.x kläder

3b. På vilket sätt passar musiken in här? Ge exempel.

Det blir en lugn och skön stämning i affären och man får en skön känsla när man går och kollar runt. Man blir avslappnad och kanske blir mer sugen på att shoppa. 

4a. Hur skulle musiken du har komponerat kunna påverka dig eller andra personer?
Som jag har sagt innan så tycker jag att man blir väldigt avslappnad av att lyssna på låten. Men det är vad jag tycker, andra kanske tycker att den gör så att man blir glad eller vad som helst egentligen. I början är låten väldigt sorglig men sedan blir den lite mer livlig och då blir man gladare.

4b. Varför blir man påverkad på detta sätt av musik?
För att det påverkar ens känslor. Eller så kan musik hjälpa en med ens känslor te.x om man känner sig ledsen brukar man (dom flesta) lyssna på sorgliga låtar, medan om man är glad så lyssnar man på mer livliga låtar. Det känns bättre då. Det hjälper en att lyssna på musik.

Min låt

Öppet hus

Vår keynote (av Tina och Johanna)

Uppdraget

Nu är jag äntligen på väg, jag ska lyckas! Det har jag lovat hela min släkt. De tror på mig, så jag ska klara det. Träden är höga där jag går i skogen. Inget flygplan skulle kunna se mig under träden här jag springer ensam. Det är långt kvar så jag måste skynda mig. Jag kanske måste övernatta här i värsta fall. Mina fötter är helt leriga efter att ha gått så långt. Nu är jag riktigt trött. Jag måste verkligen ta och övernatta nu. Runt mig ser jag bara massor med höga träd. Detta kommer ta lång tid. Tålamod är viktigt i nuläget.

Plötsligt ser jag någon komma springande långt bortifrån. Han kommer från höger sida, han måste också veta om det. Jag kommer inte hinna övernatta här. Då kommer han se mig och det är det sista jag vill. Jag fortsätter springa framåt och hoppas allt vad jag kan att han inte ska se mig. Träden står ganska glest så jag tror att han kan se mig. Jag stannar och gömmer mig bakom ett träd för en halv minut och hoppas på att han tappar bort mig och springer åt ett annat håll. Min önskning slår in vad jag vet eftersom att jag inte ser honom längre. Nu kan jag nog övernatta, jag tar fram min ryggsäck och tar fram en smörgås. Mums! Jag är utsvulten! Det börjar bli sent så jag måste göra upp en eld för att värma mig. Jag hämtar några stockar och gör upp en eld. Det tar lite tid men efter ett tag så lyckas jag. Det blir varmt snabbt så jag somnar efter bara några minuter.

När jag vaknar ser jag solen uppe vid träden. Jag är långt efter, jag måste skynda mig. De kan vara långt före mig vid nu. Jag börjar packa ihop alla mina saker och sen börjar jag vandra. Jag måste nog hitta något transportmedel för att ta mig fram snabbare. Annars kommer jag inte klara detta. Det är en stor skog så det är lätt att bli vilse. Jag har en karta som hjälp men precis nu vet jag inte exakt var jag är. Jag kollar ner på kartan och försöker hitta var jag är på den. Runt om mig ser jag inget som jag kan känna igen på kartan. Det kanske finns något längre fram, så jag bara fortsätter att gå framåt.

Det är då jag ser honom, bakom ett träd lite längre bort. Han spionerar säkert på mig. Det måste varit någon som skickat honom. Jag fortsätter, nu med ännu snabbare steg. En stor rot hindrar min framfart och jag snubblar raklång på marken. Sävligt sätter jag mig upp på en stubbe en meter bort. Den är gammal och rutten och det är svårt att hålla balansen på den eftersom att den är så liten. Men jag är van vid att vara ute på äventyr. När jag var liten så hamnade jag i trubbel mycket för att jag sprang iväg hemifrån. Jag vet inte varför jag gjorde det men det var så roligt. Hemma hände aldrig något förutom att jag fick hjälpa till mycket att laga mat m.m. Vi är en väldigt fattig familj, så det var svårt för min ensamma mamma att ta hand om fem barn. Det var så tråkigt att hjälpa till så jag rymde ibland. Ibland märkte hon inte något och ibland fick jag stryk. Men efter ett tag märkte min mamma att jag var väldigt duktig på att vara ute i naturen och att vi kan använda oss av det. Det var då hon skickade iväg mig.

Plötsligt hör jag något bakom mig. Jag vänder mig om i en långsam rörelse. Det är en man klädd i kamouflagekläder. Mannen är inte särskilt stor men jag kan tänka mig att han är snabb och smidig. Han börjar springa framåt dit jag ska i full fart, och jag hinner inte tänka eller göra något tills han är utom sikte. Då ställer jag mig upp och börjar halta fram. Det är en å längre fram kan jag se och jag vet inte hur jag ska ta mig över den. Jag stannar och sätter mig ner på marken för att linda in min fot med en bit av min tröja. Det börjar svida rejält i min fot, fast jag försöker inte tänka på det nu, så är det svårt. Jag fortsätter att springa mot ån. Det kan inte vara långt kvar nu men det går inte särskilt snabbt med en sådan här fot. Jag undrar var mannen tog vägen som jag såg, och varför han inte dödade mig direkt där jag var hjälplös. Hur ska jag komma någonstans med denna foten? Det kommer aldrig gå, och jag kan inte vända nu när alla har så stora förhoppningar där hemma. Jag skulle aldrig ha tagit emot detta uppdraget. Jag skulle ha låtit någon annan ha gjort det. Alla kommer vara så besvikna på mig. Det börjar bli mörkt så jag får gå fortare. Nu är jag framme vid ån, den forsar snabbt fram och jag blåses omkull. Det är långt ifrån vindstilla här. Jag ställer mig upp igen med besvär och går lite närmare ån. Den är lagom stor men om jag bara skulle ha en liten båt så skulle jag kunna ta mig fram längs ån. Jag tänker förtvivlat och kollar runt omkring mig. En båt! Stor är den inte men den är perfekt för mig att sitta i. Det är precis så att jag och min stora ryggsäck får plats i den trånga båten. Men jag är glad över att ha hittat något transportmedel över huvudtaget.

Jag öppnar ett öga och sen det andra. Vad har hänt? Var är jag? Just det jag är fortfarande på båten. Man kan inte se solen än, men snart så kommer det bli ljusare. Jag undrar och tänker på hur den där mannen i kamouflagekläder kom iväg så snabbt. På mindre än en minut var han utom sikte. Hur kom han över ån? Hade han också en båt, och i så fall varför tog han inte också den här för att stoppa mig. Han kanske inte hann. Så måste det vara! Jag är helt säker på att han vill åt samma sak som mig. Jag börjar ro igen. Om han nu som jag tror har en båt precis som mig, kan han inte vara långt före mig. Snabbt börjar jag ro igen. Så skönt det är att sitta i en båt och vila benen och jobba med armarna istället. Det är bra med variationer så att man inte blir alldeles för trött för då klarar man aldrig något. Jag kisar med ögonen och försöker se om det är något längre fram eller bakom mig. Ingenting. Jag börjar ro snabbare i förhoppning och så ser jag något längre fram. Det kommer en kraftig vind och jag börjar åka snabbt. Nu ser jag inte det som jag såg där framme längre. Jag kollar till höger och ser något röra sig snabbt bakom träden. Det är svårt att se men jag tror att det är några män på hästar. Detta är inte bra. Plötsligt stannar hästarna. Åh nej, tänk så ser dom mig! Det blir färre och färre träd och lättare och lättare för mig att se dom. Nu stirrar jag rakt in i en mans ögon. Dom har märkt mig! Pilar skjuts från dom, de är fler än vad jag trodde. Jag duckar och hoppas på det bästa. Min båt stannar, toppen. Den har antagligen fastnat i en sten på botten.

- Fred! Fred! skriker jag.

Vad är det ni vill mig? säger jag så oskyldigt jag kan.

Pilarna slutar att skjutas och jag känner en lättnad över mig. Men det skulle jag inte ha gjort alldeles för snabbt. En av männen tar ut en ännu mindre båt än min och ror fram till mig. Vad ska jag göra?! Tänk tänk! Nej, inte hjärnsläpp, inte nu! Mannen kollar undrande på mig.

- Vem är du? säger mannen.

- Jag är bara en oskyldig roddare!

- Vem är du?! säger mannen med en hes sur röst.

- Det sa jag ju! försöker jag mig på igen.

Jag vaknar upp fastbunden vid ett träd i skogen. Det är 10-12 män som står runt omkring mig och pratar med varandra. Detta ser inte bra ut för mig. Men så kommer jag på att jag har en kniv i bakfickan. Om jag bara skulle kunna få tag i den så kan jag sen skära upp repet som är knutit hårt om mina händer och sen smita iväg. Diskret försöker jag ta min kniv. Ja! De har inte tagit den, dom har nog inte märkt att jag har den. Jag har nästan den! Långsamt tar jag upp den och skär av repet. De är fullt upptagna med att prata och äta, så ingen märker mig när jag kryper ner och kryper iväg. Jag känner hur någon tar tag i min fot. Snabbt vänder jag mig om och ser en full gammal man.

- Och var ska du min lille vän? säger mannen och ler hånfullt.

Jag ler tillbaka och tar min kniv och innan han hinner göra något är han död, stackare.

Nu är jag tillbaka på min lilla båt igen. Jag slapp undan för den här gången. Min ryggsäck är inte här! Snabbt klättrar jag ur båten igen och försöker hitta min ryggsäck. Jag hoppas att de inte har märkt att jag är borta än.

- Var är den där lilla råttan?! hör jag en arg röst säga.

De har märkt att jag är borta! Jag ser min ryggsäck brevid en man som sitter ner och äter en brödbit. Ska jag springa eller ska jag hämta min ryggsäck? Min ryggsäck är väldigt viktig men det är också mitt liv. Det är nu eller aldrig! Jag springer allt vad jag kan och tar ryggsäcken, hoppar över mannen som sitter lutad mot ett träd och springer till min båt. Jag klarade det! Detta är helt otroligt, jag klarade det faktiskt. Nu är det bara att sätta full fart helt enkelt! Jag ror allt vad jag kan och innan jag förstår det själv är männen utom synhåll.

Solen är nu mitt uppe på himlen och jag känner mig bra efter ha klarat mig från männen. Jag tar fram kartan ur min ryggsäck och försöker hitta var jag är. Till vänster om mig finns en gigantisk sten. Den måste finnas med på kartan. Ja, jag hade rätt. Nu är det inte långt kvar. Hoppas bara inte mannen i kamouflagekläder kommer före mig. Jag tar båten till sidan av ån och hoppar av. Nu är det nog bara cirka en mil kvar.

Efter en lång vandring har jag äntligen kommit hit. Men var är mannen i kamouflagekläder? Där är han! Han kollar på mig och ler.

- Hej! säger han och låter väldigt glad.

- Hej.. säger jag tveksamt och tar fram min kniv.

- Nej, det är ingen fara! Jag är din vän. Din mor skickade mig för att hjälpa dig att visa dig vägen och hjälpa dig från fara på din resa. sa han som om det var inget speciellt.

- Men varför har du inte kommit fram till mig och sagt något innan då?!

- Det kunde jag inte, då skulle du antagligen inte lita på mig. Men nu kan du lite på mig eftersom jag inte har tagit påsen.

- Ja, det har du ju rätt i.

Jag kollar ner på kartan och ser att jag bara behöver ta ungefär tre steg till för att komma till påsen. Påsen där hela vår familjeskatt finns. Nu behöver vi inte vara fattiga längre! En sådan lättnad känns över mig. Jag tar ett sen två och sen tre steg och lyfter på en sten och tar upp påsen. Ett brett leende sprids över mitt ansikte.

Äntligen har jag fått familjeskatten som så många försökt stjäla av oss! Äntligen!

SLUT

Discussion leader- Questions

1. What kind of relation does Jim have with the housekeeper?
2. Why do you think the housekeeper gets tears in her eyes when she sees Jim with his father on the floor together?
3. Why are they talking so much about chewing gum in the text?
4. Does Jim like Hannah..? Why or why not?
5. Why does Jim say to the housekeeper that he doesn’t like her when they’re going to school?

Helena- Starcrossed (problemen i boken)

Det finns flera problem i min bok. Ett problem är ju då att hon inte är som en vanlig människa. Hon är som en halvgud. Eftersom att hon är det måste hon ljuga till sin pappa väldigt mycket. Det händer konstiga saker som hon inte kan berätta. En dag flyttar det dit en ny familj till Nantucket ön. De är också halvgudar precis som Helena. Helena vet inte varför men direkt när hon ser en kille från familjen på skolan vill hon strypa honom. Hon blir en helt annan person. Efter de har hon försökt undvika alla i den familjen. Delos som de heter i efternamn. Men hon lyckas inte särskilt bra. Varje gång hon ser någon i Delos familjen hör och ser hon gråtande systrar. Eller ''erynnerer'' som de heter. De gråter blod och det är bara hon och familjen Delos som kan se de. Lucas (en i familjen Delos som hon försökte strypa) träffar Helena mest. En dag så märker Helena att hon kan flyga. Hon är långt hemma ifrån och kollar ner och ser att hon kan flyga då så svimmar hon och så fångar Lucas henne. Lucas räddar henne. Efter de så har erynnererna inte kommit. Jag tror att Helena och Lucas börjar bli kära. Fast jag tror att det kommer bli svårt för de att vara ihop eftersom att det är så komplicerat med allt annat.